VR2012 - Jelly Bellys, trumpetsolo och en halvdöende man

Eftersom min cykeldator visade på alldeles för få mil denna säsong så tänkte jag att vad passar bättre än att kicka igång säsongen ordentligt med en 30 milarunda i goda vänners lag. Havregrynsgröt intogs för andra gången i mitt liv och ryggfickorna packades med det nödvändigaste (en mix av Jelly Bellys och Voltaren). Cykelväskan byttes till modell mindre för att inte skämma ut mitt nya cykekellag Tractor Pullers som inte riktigt ställer sig bakom de rymliga varianterna.

I en förhandling förra hösten så hade maken min lovat att ta vind för mig runt hela sjön, att han sedan skulle visa sig vara krispigast i gänget efter 10 iskalla mil i hällregn var väl kanske inte vad vi hade räknat med. Med endast 23 gram underhudsfett på hela kroppen typ så är kombinationen regn+kyla ett problem och han höll faktiskt på att somna av kyla på cykeln vid några tillfällen, han skakade så att hela cykeln hoppade och för att vi överhuvudtaget skulle kunna fortsätta runt sjön så fick vi stanna i Jönköping för att försöka tina upp våra benmärgar och vänta ut regnet. Många koppar kaffe och mosbrickor senare så var kläderna lite torrare, regnet borta och vattnet i flaskorna utbytt mot en mix av varm saft och kaffe. Dan återuppstod från de förfrusna och vi kunde avnjuta 20 mil som var underbara i jämförelse.

En punka och en krasch, inga skadade. Kände mig jäkligt fräsch i kroppen jämfört med förra gången men förstår i efterhand att det måste berott på min Voltarenspetsade godispåse. Smärtan kan man inte lura. Kronisk lårkramp i två dagar kan man väl stå ut med. Så även vätskande friktionssår av tröjan. Men ja, vi kan väl säga så här: sadeln är bytt, väldigt, väldigt bytt...

Gröt kl 03.14, bara det är ju värt en medalj

Nöjd med packningen i år, Jelly Bellysarna räckte hela vägen tillbaka till Motala denna gången. Hög andel Butter Popcorn.

Dan medvetslös i Jönköping. Käken låst. Kall ända in i mjälten. Försökte ragga filt till honom i Röda Korset båset men det var vi ju inte precis ensamma om att vilja ha denna dag.

Pulvermos, kaffe och ett under i form av regnstopp fick oss på banan igen

Jonas Wiik "trumpetaren" gjorde förutom ett strålande insats längst fram i klungan även ett solouppträdande i höjd med Hjo

Sällan har man ju varit så lycklig alltså över att komma i mål!